jag saknar att cykla igenom staden när luften är alldeles ljumen av vår, trots att jag är en halvtimme sen och klockan är halv tio, att dela en filt med fnitter och vin, sitta dinglandes med benen och prata om allt och ingenting en sommarnatt i fönstret på nörrebro, sitta på den ostadiga pakethållaren samtidigt som man känner att nej nu kör vi ju snart i diket av skratt och förväntan, de färgade glaslamporna som lyser så starkt under fredagsnätterna, löven som känns som ett stort täcke i den oändliga parken, när vi knackade på hos dina vänner- för att du så gärna ville att de skulle få träffa mig, eller när vi den där morgonen i april satt längst upp på skateboardrampen och du höll min hand. de gånger du ringde mig sent om natten och ville cykla genom staden för min skull. utsikten, musiken och alla de färgglada kvällarna på christiania, kvällen med musik och pirr ute på flotten i kanalen, när vi 4 bestämde oss för att ingen plats kunde vara bättre än högst upp på taket klockan 3 om natten en onsdag- så där låg vi med stjärnor och kyrktorn i höjd. alla gånger jag fångat ögonblicken och skratten med mina engångkameror, när man armkrokade en vän-trillade och skrattade tills kinderna blev ömma, alla kvällar på bron med de djupa orden. fina fina tid. 

 

 

-Maria