för ungefär en månad sedan kom jag på mig själv med att gå runt i butiker där tallrikar, soffor och färgglada kuddar trängdes- och plötsligt så stod jag där i kön för att betala mina första egna 6 gafflar, knivar och skedar. inte för att jag hade en lägenhet som stod och väntade, eller för att jag hade en karta med ett perfekt kryss på- men för att att känna att det var nära. att jag skulle våga, att något nytt väntade. men nu vet jag var jag har det där krysset och vart jag vill när träden börja släppa sina löv.