"visst tänker jag ibland på den där januarikvällen. vad som hade hänt om jag hade tagit mina skor klockan tio istället för mitt i natten. att jag kanske skulle ha tagit bättre hand om mitt hjärta. kanske skulle jag ha satt mina sköra känslor på autopilot. om jag hade kunnat, älskat mindre. jag vet inte. om fjärilarna i magen bara hade kunnat gå i dvala. visst låg jag där och försökte få in allt. de täta ögonfransarna, de blanka ögonen, doften och andetagen. allt. kanske sista gången såhär nära, bäst att minnas detaljerna. ifall jag nu skulle vilja spara allt i mitt arkiv av minnen. avdelning hjärta. tagit varningssignalerna på allvar och inte låtit hjärtat gå efter sina dåliga vana. men jag älskade på riktigt.

visst önskar jag att jag hade kunnat genomskåda lika lätt som nu. sett falska ögon tidigare. varför gjorde jag inte det? varit mer på min vakt. varit mer sparsam när det gällde att förlåta vänner med falska leenden. dragit ut på tiden och missat tåget med sju minuter. om mitt andrahandsval blivit mitt förstahandsval? visst gör det ont ibland, när jag tänker på den gamla sifferkoden och de långa stirrande korridorerna. för jag minns så väl när man trodde att vintern aldrig skulle lägga sig ner för att vila. inte ens på insidan. den kallaste vintern på flera år, det var så det lät. inte ens när dagarna blev 33,24 och 9 kändes det nära nog för att få andas ut. visst kändes hatet.

nu står jag här med minnen och val. för i mitt arkiv känns alla värdefulla. dåliga som bra. nitlotter som vinster. för det är väl så som de säger, det skapar erfarenheterna. jag har fått känna och se på riktigt. fått se baksidorna.

jag behöver inga djupa andetag."

en text jag skrev i somras. det är någonting med att blicka tillbaka. 
jag har nog aldrig varit nöjdare med min värld, än vad jag är nu.

-M