det finns nog en del av er där ute som kanske missat att vår blogg har TVÅ hjärnor. jennyfer och maria, där av bloggens namn. så här kommer ett helt uppslagsverk bara om oss!

på kartan hamnar vi i småland. i drömmarna är vi lite längre bort. vi är varandras halvor. det finns nog fler hav i en uttorkad öken, än saker vi inte vet om varandra. jo, det är nästan sant. jennyfer läser mig som en bok, och jag henne. det är sällan att det blir någon oläsbar skrivstil mellan oss. vad det nu än är som står på inom oss, så avläser vi alltid varandra inom en millisekund. 
vi delar samma intressen, drömmar och mål. vi älskar att få uttrycka oss kreativt på många olika sätt. oftast är det jennyfer som håller i kameran, som hon också tar hand om som en dyrbar juvel.

våra hjärtan bultar extra snabbt för 2hand-fynd, fjädrar, fräknar, vaniljdofter, turkosa hav, klumpiga ringar, impulsiva destinationer, gamla foton, nya platser och magiska festivaler.
vi drömmer oss gärna bort till långa äventyr. ett äventyr i våra ögon är att packa en väska, där flera månader av liv ska rymmas. ge sig av mot en okänd destination. leva på skratt och upplevelser, från morgon till natt. från sol till måne. tågluffa. resa runt i asien. kunna leva på inget, men ändå få känna att vi har allt. att alltid få känna att jordens alla hörn finns omkring oss. möta likasinnade människor som får en att skratta och leva mer än någonsin. festivaler, takfester, strandeldar och underbara människor, är saker som ger oss stora fjärilar i magen.

vi är båda riktiga drömmare. är det något vi verkligen vill, är det sällan att vi släpper det. vi tänker nog lite för ofta att saker och ting ordnar sig. det gör det alltid. oss i ett nötskal, skulle nog många säga.

vi går vårt sista år på samhällsprogrammet, och när vi inte hänger där så skrattar vi iväg tiden med fina vänner, eller ger oss ut på dimmiga äventyr. vi har inte alltid varit kompisar, varandras halvor ”jennyfer och maria”. hur konstigt det än kan låta. vi har gått i samma klass sen sjuan, men det var först i gymnasiet vi trillade ihop. vilken tur! i somras packade vi våra väskor, satte oss på ett flyg och hamnade i cypern. hade vi för några år sedan vetat att vi två skulle befinna oss där i två veckor tillsammans, hade vi nog tyckt att det vore större sannolikhet att få en tegelsten i huvudet. nu har vi upplevt otroligt mycket tillsammans, de värsta groparna och de högsta höjderna. är det en mållinje som ska nås, finns vi alltid där för att hjälpa varandra att hoppa i mål.

efter gymnasiet är det dags att ge sig ut i världen, och vi kan knappt vänta på att få möta den! i stället för att hoppa direkt in i tjocka böcker och föreläsningar, är drömmen att tillsammans utforska asien under flera månader. vi vet inte vart vi kommer att hamna sen, men det är det som är det fina. kanske i en trång lägenhet med högt till tak, där staden pulserar och lever utanför fönsterna. kanske på andra sidan jordklotet, tillsammans med de som finns nära hjärtat. vi får se vart världen och äventyren tar oss. något som skrämmer oss är att åldras, hade vi haft förmågan att stanna i evig ungdom, hade vi gjort det. vår värsta mardröm är att se oss själva sittandes i en grå småstad, och känna sig missnöjd över sin tillvaro. att inte få uppleva eller se.

för visst är det så, om man kan möta ett äventyr, så hoppar man på?

-M,J