ibland skrämmer tiden mig. det skrämmer mig att ett dygn bara har 24 timmar och att ett år bara är 365 dagar, att ingenting egentligen är för evigt. trots att jag bara varit med om 19 vintrar och bara sett min studentmössa i 3D, så är jag ändå livrädd för den dagen då jag kommer säga att livet gått så snabbt att jag knappt hunnit blinka. till och med att fylla 20 skrämmer mig ibland. jo, det är sant- tjugo ynka år. tjugo år, det hör man när man säger det- dags att ta sig själv i kragen och försöka ge sig själv det liv man drömt om. upp till bevis! knäcka livets stora gåta ungefär. aldrig någonsin att man vill bli den där som sitter fast i en stol och drömmer om hur livet hade kunnat vara. man måste skriva under det där kontraktet med sig själv, att det aldrig aldrig aldrig någonsin får bli sådär. jag längtar efter framtiden och jag längtar efter att möta nya favoritställen, nya städer och nya hjärtan- men jag vill så otroligt mycket. ibland tänker jag att jag vill så mycket att om det fanns en bok om mitt liv så skulle de vara tvungna att skriva de sista kapitlen i det minsta textformatet, utan radavstånd. det som skrämmer mig mest är tomma skrynkliga sidor.
egentligen har ju allt bara börjat, men nu är jag snart där då jag ska kastas in i ett helt nytt kapitel, ett kapitel då det bara är upp till mig själv att förverkliga mina drömmar. en skräckblandad förtjusning, som jennyfer hade sagt.

-M

nu tänkte jag att jag skulle berätta lite om hur jag bor! mitt rum har stora ljusa väggar och längs taket hänger det lysande stjärnor. i mitten av rummet står min säng som rymmer ungefär 700 olika kuddar. på mina väggar hänger omaka ramar och svartvita bilder. bredvid min säng står en sliten gammal resväska som en gång i tiden varit min farfars. i taket hänger det lyktor och på golvet hittar du fler. på gamla silverfat har jag nedbrända ljus och smycken. där har ni det!

jag skulle vilja bo i en stor gammal lägenhet med högt till tak och enorma fönster, slitna ljusa väggar och unika klumpiga möbler. omaka ramar och orientaliska figurer skulle få hänga längs mina väggar. lägenheten skulle vara fylld av saker jag lyckats samla på mig från världens alla hörn. lyktor och levande ljus skulle självklart få lysa här och var! så vill jag ha det.





UPDATE: jennyfer och jag fick ännu en gång en chock då vi loggade in och såg att vi hade hamnat på startsidan igen, så otroligt roligt & era kommentarer gör oss så himla glada ska ni veta, tack hörrni! hoppas att ni stannar och och vill hänga med oss på våra äventyr!  följ oss på bloglovin---> HÄR
 






-M

har plockat ihop en massa saker jag mer än gärna skulle vilja byta ut mot allt som hänger i min garderob! vart man än vänder sig så känns det i ens klicka-hem-fingrar. eftersom ovädret förstörde våra planer igår hoppas vi på att allt ska gå som tänkt ikväll!

allt är från topshop


-M

sjuttio minuters geografi väntar och sen är det hem för fix inför ikväll! ikväll blir det nämligen utgång i växjö. det kanske dyker upp ett inlägg eller två innan vi ger oss av!

-J,M

någon frågade ifall vi kunde berätta lite saker om oss själva som kanske inte så många vet om, så här har ni!



jennyfer är född i stockholm och maria i köpenhamn. jennyfer bytte ut sitt stadsliv mot ett lite mindre glamouröst liv i skogen med både vildsvin och ekorrar- någonstans vid hennes 11 år! marias korta stadsliv byttes snabbt ut då hennes päron drömde om hus och småstadsliv.

maria har en tvillingbror som, till hennes bitterhet är 1 minut äldre än henne själv. 

maria saknar ett ämne i sin kropp- detta gör att hon någon eller några gånger i månaden svullnar upp som en livs levande pumpa!

efter jennyfers kamera var hennes tidigare longboard hennes dyrbaraste ägodel. sorligt nog blev den snodd under en hemmafest. hon fick aldrig återse den och det har skapat en djupt hål i hennes longboardhjärta! nu samlar hon till en ny värdig ersättare. 

i somras sålde jennyfer sin lägenhet, en lägenhet där det fanns ungefär 1000 galna och underbara minnen. där finns många av våra bästa minnen samlade. 

till höst så packar jennyfer och maria sina väskor för att upptäcka bali under 1-2 månader. 

jennyfer har blivit biten av en surikat i fingret. ( och stångad av en get, dock inte samtidigt )

maria har gått på cirkusskola, något jennyfer ofta påpekar och hånar henne för. vilket har gett henne öknamnet "cirkusunge".

maria har tillbringat alla sina somrar på öland. 

jennyfer har många namn, här har ni några: jennyfärschan, jennyferran, jangofärschan, ferran, jennyven, färschan. ( marias hjärna har utvecklat de flesta av dem) 

jennyfer och maria har världens bästa och flummigaste kompisar. 

maria och jennyfer är båda riktiga tänkare och analyserar mycket- vilket ofta kan vara en nackdel. 

jennyfer och maria har bara kännt varandra på riktigt sen första året i gymnasiet. 

alla jennyfers syskon börjar på bokstaven J. ( nästan alla släktingar plus deras pojk och flickvänner med.)

när maria var sju år klättrade hon upp för en ribbstol och lyckades på något sätt fastna bakom den, då fick en såg hämtas!

maria tror på fullaste allvar att det finns något övernaturligt.

jennyfer äter hellre oliver än godis.

när jennyfer var liten kunde hon inte prata. Hon framkallade nästan djuriska läten som endast hennes syster, johanna, förstod och därför fick hon agera tolk. som tur är har jennyfer lärt sig och prata...vilket kan vara både en för- och nackdel.

maria, ellen och erik ligger närmast hjärtat hos jennyfer.

-J,M

det är konstigt hur saker och ting kan förändras. hur otroligt mycket människor kan förändras i ens ögon. hur man byter plats. hur närmast blir flera tusen mil ifrån. hur ett löfte blir ett svek. hur varje dag blir aldrig. hur platser kan förändras inom en. hur ens favoritställen med tiden kan förvandlas till obesökta och melankoliska platser. hur man hatar att ta den där 6 minuters långa omvägen bara för man tänker att det inte är värt det, tusen gånger om.
hur minnen, minnen som man tänkt att det här ska jag aldrig glömma- förtränger man, ända tills de ligger obesökta långt bak i ens bakhuvud.


text från i våras.
-M

shorts-diesel, skjorta-2hand, smycken-utomlands

-M

something you regret

det vore fel att säga att jag inte ångrar någonting i mitt liv, för det gör jag. men jag tror på att man måste kunna försöka se sina misstag som erfarenheter och lära sig att dra nytta av dem på bästa sätt. göra dem till facit för framtiden. en chans till att hamna mer rätt nästa gång, att kunna få se klarare.

jag är den som kan hålla mig vaken i flera timmar, vridandes fram och tillbaka i min säng, samtidigt som jag förbannar min klumpighet. att jag klippte lugg har jag fortfarande ångest för, och den där gången då jag halkade på ett halt övergångsställe under en dejt med mina 12 cm klackar – förföljer mig fortfarande. att jag ibland skulle tagit en drink mindre den där utekvällen, eller sparat på ord. men egentligen är jag nog mer den som ångrar det jag inte gjorde.

 -M

byxor-2hand, linne- stenåldern

-M

man vill frysa tid för att man inte vågar möta vad tiden gömmer bakom nästa hörn, för att ingenting i hela världen kan bli bättre. för att fjärilarna i magen inte ska dö ut. för att man inte vill förlora det man vunnit. stoppa klockslagen, allt för att slippa undan tidens gång. få behålla. för att få stanna i sitt äventyr. frysa tiden så att man alltid har den varma asfalten under sina fötter. stoppa för att minnas exakt. men utan tidshörn hade ingenting spelat någon roll, vi måste förbi dem.
vetskapen om att varje dag är oviss och att minuterna framför en alltid är en framtid, får mig ibland att vilja krypa ur mitt eget skinn, samtidigt som ingenting är så spännande som just framtiden.
jag tänker ofta på studenten, på hur overklig känslan av att sluta skolan är. blyertspennor, gnisslande stolar, föredrag och rapporter kommer försvinna bort i en tid som passerat. trånga korridorer och borttappade nycklar kommer bara att bli till minnen. ingen obligatorisk samling i ett kvavt klassrum efter äventyrliga sommarlov. den 16 juni vänds ett blad till en helt ny berättelse, en som jag aldrig tidigare läst innan. inte ens på baksidan. man är plötsligt fri att skapa sina egna äventyr, utan ursäkter och utan något som håller en fast. och det finns ingenting som känns så bra som just det. 
 

-M