your favorite vacation

vi satt där på tåget någon gång i maj. sträckan som allt som oftast tog de där 31 eller 29 minutrarna, skulle snart brytas, det visste vi. inuti log man. sen blev det bara så, vi bestämde att vi skulle åka. vart som helst. ingenting var bokat eller köpt, men det var bestämt. sista-minuten-sidorna blev våra startsidor. vi drömde oss bort i resetidningarnas turkosa hav och i andras berättelser. det fick tiden att gå när man som mest behövde snabba klockslag. att drömma sig bort. tiden hade vänt ett nytt blad, sommarlov. jag satt där i min säng med öppet fönster och lyssnade på festivalen som befann sig några kilometer bort. det var sommar och inget kändes bättre. jennyfer skulle snart ringa och berätta att hon hade hittat en resa, och jag skulle inom millisekunden svara ja. vi skulle åka två dagar efter festivalen. vi skrattade, längtade och drömde vidare. i magen fanns bara fjärilar för allt. så mycket som vi skulle göra och så mycket vi skulle se. precis vad vi ville. sen så satt vi där på planet som skulle ta oss mot cypern. allt var en sån himla impulsgrej. när vi landade möttes vi av en vägg av värme! det blev av och det var så här det kändes. här skulle vi då befinna oss i två veckor. resan var så mycket mer än att sola ryggen och ta ett dopp i ett annat hav. flytt från lägsta stjärnan till bästa, tre gånger om. skratt, lycka och oförglömliga minnen. för det var så här vi ville ha det. nu visste vi det, även fast vi båda visste att vi aldrig skulle besöka cypern igen. aldrig skulle vi bli dem som skulle sitta still och se livet rinna förbi, att aldrig se något- när allt som krävdes var något så enkelt som att vilja.

-J,M